23 oktober 2010

Gammakameraundersökning, del 2

I torsdags var det dags för Frida att gå på återbesök för att kolla funktionen i sina njurar. Här är vi laddade till tänderna och känner oss ganska redo för dagen, det här har vi ju gjort med bravur förut. :)
 Drottning Silvias barn & ungdomssjukhus - the place to be.
 Idag är det Barnfysiologen som ska besökas.
Fridan i mammans långa armar. I väntan på att få komma in.
 Fina handen som snart ska bli stucken.
 En håller i, en matar med socker och en sticker.
 Det gick sådär. Eller det gick inte alls. Så då satte de på bedövningssalva, EMLA, på de ställen de ville sticka i sen. Medan vi väntade på att det skulle verka, tar ca en timme, så gick vi över till hjärtmottagningen för att kolla med dem om Fridas status.

Frida med EMLA-plåster på huvud och salva på armar och händer. Men rätt nöjd ändå.
På hjärtmottagningen tog de syremättnaden (kommer inte ihåg om det var 96% eller 98% - helt okej i af) och kollade vikten, 6,64kg, och andningsfrekvensen. Allt såg bra ut. Så det är bara den där lilla detaljen att hon inte har ngn aptit. Vi skulle i af få kontakt med en dietist. Och så sa de att om hon inte äter och blir sådär allmänpåverkad igen så får vi åka in till Östra och så får de sätta en sond. Och det vill vi ju inte. Men vi vill att hon ska må bra. Och bli glada, charmiga Frida igen.

Tisdagen och onsdagen så åt hon ju helt okej. Om än bara välling. På torsdagen var det botten igen. Men mamman klantade till det och tog fel pip till vällingen (den pipen som är till vatten och bröstmjölk med mindre hål i) så då gick det för trögt att suga. Väldigt klantigt och väldigt jobbigt när mamman förstod.

Nåväl. Efter kollen på hjärtmottagningen så gick vi tillbaka till fysiologen. De försökte sticka i armvecket, det gick inte, sen i andra handloven - det gick inte, sen i huvudet - det gick bra! MEN... så åkte nålen ut, av ngn konstig anledning som ingen förstod. Blodet rann rätt friskt när nålen åkte ut så både Frida och mamman såg ut som att de varit i slagsmål. Puh. Då sa vi att "nu får det vara nog, nu får vi göra om det om ngn vecka". Men när blodet var borttorkat och Frida, mamman och sköterskerna hämtat sig lite så sa vi att vi gör ett sista försök. Och då kom Hanna och fixade till en nål i huvudet, på ett litet kick.

Frida tyckte inte om att vara fasthållen men det märktes att hon inte kände av stickandet, så det var i af skönt.

Så till slut fick vi i henne lite dropp och sen kontrastvätskan. Här ligger Frida inbäddad på britsen. Tummen i högsta beredskap.
 Lite glad emellan åt och med lite bloood på linnet.
 Finaste Fridan med huvudprydnad.
 Kontrastvätskan visar vänster njures funktion. Om höger hade haft ngn funktion så hade det varit ett liknande område till höger på skärmen.
 Frida fighter somnade till slut.
 Helt slut av att ha kämpat, inte fått mat och inte hunnit med förmiddagsvilan...
 Vi var tvungna att komma tillbaka en timme senare för att göra en kortare undersökning, 2 min. Den första tar 20 min. På den senare vill de kolla att kontrastvätskan försvunnit från njuren, dvs att hon har kissat ut det mesta.

Nybadad hemma och med bara två små röda prickar från sticken i huvudet.
 Och lite bus med bästa syrran.
Mamman var väldigt slut efter sjukhusbesöket men som tur var så kunde pappan sluta lite tidigare och komma hem så att mamman fick vila lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!