12 december 2010

Misären i siffror

Kräkningar
Frida har kräkts de 13 senaste dagarna.
9 av de dagarna har hon tömt hela magen vid kräkningen.
På de här 13 dagar har det blivit 17 kräkningar.
10 av de här 17 gångerna har det kommit upp mer än 70ml.
Alla de här gångerna har hon ulkat under tiden och gråtit efteråt, vare sig det har kommit upp en matsked eller hela maginnehållet.
De senaste 3 kräkningarna har sonden kommit med upp.

Äta själv
Innan vi började med magsårsmedicinen, Nexium, åt Frida runt 2300ml /vecka själv.
Efter Nexium äter hon runt 1100ml/vecka.

Mängder
På en optimal vecka ska Frida få i sig 5600ml välling.
Hennes rekord ligger på 5210ml.
Den här veckan ligger hon på 4985ml.

Filurigt
Om vi tänker "ah, hon kräks bara vid eftermiddagsmålet", så kräks hon vid frukosten dagen efter.
Om vi tänker "ah, hon kräks bara en gång om dagen", så kräks hon två gånger dagen efter.
Om vi, efter 4 dagar utan kräkningar, tänker "ah, nu kräks hon inte längre!" så kräks hon 13 dagar på raken.
Om vi tänker "ah, hon gillar gröt/fruktpuré/macka/lasagne", så vill hon inte smaka det igen.
Om vi tänker "ah, om hon inte har sonden som stör så tar hon minst 90 ml välling", så vill hon inte ta något alls gången efter.
Om vi tänker "ah, vi sätter in en sond, så går hon upp i vikt och då vill hon börja äta igen", så äter hon mindre än någonsin efter 6 veckor.
Om vi tänker "ah, hon har magsår! Då blir hon pigg och vill äta igen av medicin!" så ger den medicinen biverkningen aptitlöshet.
Om vi tänker "ah, hon är komjölkproteinsallergiker! Då löser det sig så fort vi börjar med komjölkproteinfri mat" så hjälper inte det jota. För det är hon inte.
Om vi tänker "ah, hon tål mjölk!! Nu får hon äta välling igen, som hon gillade förut. Och créme fraiche och parmesan! Då löser det sig!" Så hjälper inte det heller ett jota.
Om vi tänker "ah, jag matade för fort!" så kräks hon fast man matar sakta.
Om vi tänker "ah, jag matade för mycket!" så kräks hon fast man matar lite.
Om vi tänker "ah, hon kräks bara vid matbordet vid matningen" och ställer fram en kräkbytta, så kräks hon nästa gång 10 min efter avklarad matning, krypandes på golvet.

Kontentan
Så det är klart att vi är bittra och trötta. Vi kämpar så att vi blir blå. Vi försöker och försöker. Köper ny mat. Köper samma mat som hon gillade förut. Matar i stolen, i soffan, i sängen, i famnen. Äter tillsammans. Äter i lugn och ro. Bjuder på maten på en gång. Bjuder efter en stund för att se om hon blivit frestad av att vi äter.

Vi bryter ihop om och om igen. Vi kommer igen, om och om igen. För vi hoppas ju fortfarande. Vi faller lika tungt varje gång men så fort hon äter lite så är det jobbiga glömt. Nästan.

För det är klart. Vi är trötta nu. Visst går vi mest på knäna.  Visst längtar vi efter att få slippa vara duktiga. Att slippa kunna sätta sonden. Tänk att få glida en stund på den där räkmackan. Så visst härdar vi just nu mest ut. I väntan på några ljuspunkter. Som att farmor & farfar kommer till helgen. Och solsemestern på Kanarieöarna. Det ska bli skönt med lite avlastning.

Men visst njuter vi också. När hon slår sina små armar om vår hals och gosar in huvudet, när hon ger oss sina blöta pussar, när hon ger små glädjetjut och spritter i lilla kroppen när vi hämtar henne ur sängen, när vi hör hennes skratt när Bella busar med henne. Visst sniffar vi på henne och njuter. Visst håller vi så hårt, så hårt om hennes lilla kropp och bara älskar. Så visst njuter vi också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!