25 februari 2011

Ett år sedan

Idag är det ett år sedan mitt livs längsta dag. Då Frida opererades två gånger. Den första operationen var planerad medan den andra blev akut. Det var väldigt mycket rädsla, mycket väntan, mycket ångest och mycket kärlek.

Det gick bra! Det hela slutade med att den andra akuta operationen gjorde väldigt mycket mer nytta än den första skulle ha gjort. Frida hade troligen inte haft alls lika bra syresättning i blodet om den första operationen hade lyckats. Nu ligger hon på 98-99%, precis som vem som helst.

Det ÄR verkligen helt fantastiskt vad de kan göra med ett pyttelitet pickande hjärta och dess omgivande vener och artärer... Hjärtat är ju ungefär lika stor som en knytnäve. Ett bebishjärta är som en bebishand. Inte så stor.
Idag syns knappt ärret på Fridas bröstkorg. Så det är fantastiskt med de där små liven, hur väl de läker, på alla sätt och vis.

Vi är så väldigt tacksamma att allt gick så bra, vi hade så mycket tur. Tur att vi var kvar på BB när Frida blev blå, tur att en sköterska upptäckte det, tur att vi bor i Göteborg där Sveriges bästa barnhjärtläkare finns, tur att en operation gick fel så att den andra gick bättre, tur att vi har fått världens tåligaste, gosigaste, kämpande superhjältinna. Som är så lätt att älska. Så mycket tur. Faktiskt.

1 kommentar:

  1. Hittade din sida genom barnhjärtas insamling. Vi har också en liten insamling där för vår lilla Livia som tyvärr dog i oktober förra året, endast knappt fyra månader gammal.

    Jag känner igen mycket av det du skriver med att jaga viktuppgång, problem med sond och rädsla vid operation.

    Vill egentligen bara önska er lycka till! Hoppas att lilla filuren snart slutar kräkas och går upp mer stadigt i vikt!

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!