27 mars 2011

Frida & matsituationen just nu

Veckan innan vi åkte till Rom åt Frida mindre och mindre på dagarna och levde på det vi fick i henne på kvällen, natten och morgonen, vilket var 300 ml. Det var så illa att hon mellan 07:30 och 18:30 vissa dagar bara fick i sig en matsked gröt eller yoggi. Då sov hon mycket igen. Och sög på tummen.

När vi var i Rom sondade mormor och morfar på dagarna i stället och Frida fick i sig nästan 600 ml/dygn. Hon sov 2-4 timmar på dagen men var mycket gladare. Och nog blev det lite senare kvällar där också, så den sovtiden var helt okej.

Sen vi kom hem har vi också börjat sonda på dagen i stället. Igår fick vi i henne hela sex mål och totalen blev rekordet 680ml. Det kändes väldigt bra. 

Idag kräktes hon första gången vid första målet och andra gången vid andra målet. Första gången kom ungefär hälften upp och andra gången kom allt. Vi har fått i henne ett mål till, som hon verkar få behålla.

Läkaren vill att Frida får i sig åtminstone 600 ml/dygn. Hon klarar sig på 600 men behöver mer för att gå upp i vikt.

Det är en väldigt svår balansgång det där med att få i henne tillräckligt med mat och samtidigt inte för mycket för då kräks hon. Vi har inte hittat balansen än. 

5 kommentarer:

  1. Jo det där med kräkningar… Du skriver att hon kräktes upp halva första målet och hela det andra. Jag har ju alldeles för stor erfarenhet av det där med massiva spyor och det jag lärt mig av det är att det aldrig är så mycket som det ser ut att vara. Jag vet att många säger det och att det är svårt att ta det till sig när kaskaderna står som spön i backen men jag har med tiden fått inse att de har rätt. Det har ibland gått veckor med enorma mängder kräks när vi varit övertygade om att Signe inte gått upp ett gram. Så kommer vi till sjukhuset eller BVC och får beskedet från vågen att hon gått upp flera hundra gram.

    Vad vill jag då säga med det? Jo känn inte att det är ett totalt misslyckande när ni sondat och hon kräks strax efter. Något litet har med all säkerhet hunnit slinka ner i tarmen och gör gott där. Jag har varit med på tarmpassageröntgen med Signe och med egna ögon sett att flytande föda går förvånande snabbt genom systemet. Jag brukar försöka tänka på det när jag ligger där på knä och torkar spyor för glatta livet. ;-)

    En annan grej (usch jag vill egentligen inte komma med en massa käcka tips men ibland kan det kanske vara bra att höra hur andra strävar)… Jo, vi har märkt att det ofta går bra att ge Signe lite extra mat i sonden (knappen) efter att hon kräkts. Jag vet att det låter lite makabert, som att mata en magsjuk liksom, men det är som om hon fått utlopp för sitt lillamående och då kan ta emot mat utan större problem. Vi brukar inte mata på ett fullt mål till men kanske 50 ml eller så och då får hon nästan alltid behålla det. Detta gör vi så klart bara om vi upplever att hon kräkts väldigt mycket. Annars får det vara...

    Ja, som sagt, jag vill inte vara någon slags besserwisser här, jag känner ju inte Frida. Men om jag kan komma på ett enda litet tips som får er oro att minska eller Fridas vikt att öka så vore väl det toppen. Från en egensinnig unges mamma till en annan liksom… :-)

    SvaraRadera
  2. Jag tar till mig av tipset om att tanka upp med 50 ml ganska snart efter kräks! (Efter bad och torkning :)Tack för det!

    Angående kräkmängden så har jag vägt tillräckligt många gånger för att ha fått en bra blick för hur mycket det är men visst är det som du säger att matar man i 25 min så hinner ju viss näring tas upp i alla fall!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Du, jag måste få vara lite nyfiken och fråga om det där. Jag har läst om andra som har full "kräkkoll" genom att väga. Hur gör ni? När Signe var pytteliten och vi bodde på sjukhus så vägde vi henne innan varje mål och då var det ju lätt att veta hur mycket som kommit upp, men hemma... Där har vi ingen våg som kan mäta på grammet och att väga kräkset är ju en omöjlighet eftersom det hamnar överallt. Hur gör ni?

    SvaraRadera
  4. Hehe... vi torkar upp med engångs-disktrasa och väger trasan vid varje upptorkning... det mesta brukar hamna på golv och bord så det funkar rätt bra. Ibland har vi tur och lyckas få henne att pjuka i en bunke och då är det ju enklare. :)

    SvaraRadera
  5. Ja herregud! Sicken vardag man skaffat sig.

    Idag kräktes Signe när hon satt i mitt knä vid matbordet. Jag kände att det var på gång och hann tänka att det inte borde komma så mycket eftersom det gått nästan tre timmar sedan hon åt och att jag inte orkade få det på golvet eftersom jag tvättat det. Så jag höll henne över bordet, en bit bort från våra tallrikar så hon fick kräkas där, så torkade vi upp och fortsatte äta.

    Allt blir vardag liksom...

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!