29 mars 2011

Tur

Jag har ett tag tänkt att blogga om det här med tur. Att det är en känsla vi har haft med Frida sedan hon blev blå....

Vilken tur att Frida blev blå när det var en sköterska på rummet.
Vilken tur att Frida bara behövde opereras tre gånger.
Vilken tur att Frida bara behövde vara på sjukhuset i en månad innan hon fick komma hem.
Vilken tur att Fridas ärr på bröstkorgen har läkt så fint.
Vilken tur att Fridas syremättnad ligger så högt.
Vilken tur att Fridas hjärta, hittills, fungerar så bra.
Vilken tur att Frida är en sån glad liten skit.
Vilken tur att Frida sover så bra.
Vilken tur att Frida inte kräks varje dag.
Vilken tur att Frida har bra stöd på både hjärtmottagning och gastro.
Vilken tur att Frida är en sån liten kämpe.
Vilken tur att Frida lever.
Vilken tur att Frida lever.
Vilken tur att Frida lever.

VILKEN TUR VI HAR ATT VI HAR FRIDA KVAR.

Det är inte alla som har sån tur. Det är nämligen inte alla barn som överlever sina hjärtfel. T ex Hannahs lilla Livia som bara levde i 5 månader. Så vilken otrolig tur vi har. Vilken otrolig jävla tur vi har.

Jag kom att tänka på mer saker.

Vilken tur att jag hann amma Frida några gånger innan hon blev blå.
Vilken tur att amningen funkade, för det mesta, även under första tid på sjukhuset.
Vilken tur att jag fick uppleva den närheten som amningen ger.
Vilken tur att Frida har kunnat äta.
Vilken tur att vi hade en så ljus period från april till oktober så att vi kunde hämta kraft.
Vilken tur att Frida inte kräks varje gång vi matar henne.
Vilken tur att Frida ändå är intresserad av att stoppa saker i munnen.
Vilken tur att Frida oftast tar nattmålet för egen maskin.

Det är inte alla som har sådan tur. T ex Linas lilla Signe som föddes för tidigt och som de har fått kämpa med sen till och med innan hon föddes. Signe som egentligen aldrig har velat amma, ta flaska eller ta något i munnen och som vida klår Frida i kräkfrekvens.

Det finns så många fler än vi som kämpar där ute. Som kämpar oss blå för våra små.

Men vilken otur att Frida är förkyld.

3 kommentarer:

  1. Ja, ni har tur som har Frida, att hon lever. MEN JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN ATT NI FÅR KÄMPA, jag hoppas så att det ska få lugna ner sig för er snart!!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag fick tårar i ögonen av detta. Påminnelse om hur bra man har det, att ta vara på det positiva. Jag är verkligen imponerad, vet inte hur man själv klarat det. Vi har haft det otroligt bra!
    Tack för en underbar blogg :)

    SvaraRadera
  3. Hannah - vi kämpar så gärna men välkomnar ett lugn... :)
    Theresee - vilka fina ord! jag blir varm och glad!

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!