27 april 2011

Kuratorn

Igår eftermiddag var jag på ett första samtal hos en kurator på Östra. Det var (faktiskt) riktigt bra. Till skillnad från psykologen vi träffat en gång så kände jag verkligen att det gav något. Vi gick igenom Fridas andra dygn (från att hon blev blå) och jisses vad dålig tidsuppfattning jag har. Jag har ingen aning om hur länge vi var på neo, innan vi kom ner till hjärtmottagningen. Jag har ingen aning om när vi fick träffa dr H som berättade vad som var fel på Frida och hur de skulle börja fixa henne. Jag vet alltså inte i hur många timmar (minuter?) som vi inte hade en aning om i fall Frida skulle dö på en gång, ligga på sjukhus resten av livet eller hur hennes närmsta framtid såg ut. Det var från dr U:s första ord tills vi äntligen fick prata med dr H, det vet jag i af.

Hur som helst, vi ska beställa Fridas journaler och gå igenom de där första veckorna i hennes liv. Det känns väldigt bra.

Det som också var väldigt bra med kurator, till skillnad från psykologen, var att i stället för att säga "nämen åååh, sååå  jobbigt..." så var kuratorn tyst eller ställde lite andra frågor för att hjälpa mig på traven när jag bölade eller inte hittade orden.

Fram till i höstas så kunde jag prata om Fridas första tid utan att gråta, det kan jag inte alltid göra nu. Jag blir lätt lite blank på ögonen. På ett sätt ser jag det som väldigt positivt, att jag vågar släppa på spärren och jag är ju inte rädd längre. När Frida låg inne grät jag aldrig när jag pratade med någon annan (än maken) om Frida. Det gick ju inte. Det gick inte att släppa kontrollen.

Nu för tiden gråter jag inte för att Frida inte äter, eller för att hon kräks. Jag längtar tills jag börjar göra det, för när det händer så är vi förmodligen förbi det...

2 kommentarer:

  1. Vad bra att du går till en kurator å pratar, jag glömde säga det när vi pratades vid sist. Men jag fattar som inte.. visst borde väl en psykolog med så lång utbildning veta att man inte bör lägga in subjektiva och inkännande kommentarer som "nämen åååh, såååå jobbigt" när man har ett lyssnande samtal som proffessionell... Kram kram (ÄB)

    SvaraRadera
  2. Ja det känns ju som att det borde vara så men jag vet inte... jag har hört från flera håll att psykologerna är så. Det passar säkert vissa :) Kraaaaaaaam

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!