2 maj 2011

Styrfart

Det går sådär med maten. Idag fick N i henne 90ml välling men det var när hon sov. Hon har smakat på lite katrinplommonpuré och sempers risgröt på burk. Än så länge är det inga mängder.

Jag är väldigt, väldigt, väldigt (VÄLDIGT) avundsjuk på N för han har, vid flera tillfällen, fått ge Frida välling med henne i famnen. Vid flera tillfällen har hon då varit vaken och velat ha välling. Jag har försökt flera gånger men varje gång har hon blivit irriterad och slagit bort flaskan, om och om igen. Det är väldigt svårt att veta var gränsen går mellan truga för lite/lagom/för mycket. Väldigt svårt.

Jag har svårt att skriva om hur det är just nu för jag vet inte riktigt själv vad jag känner.

Livet är på ett sätt väldigt mycket enklare utan sonden. Det blir inget kräks (eftersom hon inte får i sig så pass mycket), vi slipper det tidsödande (tråkiga) sondandet, vi kan ge medicinen i munnen (eftersom hon inte kräks), vi kan ta med henne överallt (eftersom hon inte kräks), vi kan erbjuda henne samma mat som vi äter och chansen att hon i af smakar är betydligt större, hon är mycket mer med i gemenskapen vid måltiderna, det är mycket lättare att orka försöka med att erbjuda mat, dels för att hon faktiskt smakar i större utsträckning och dels för att vi är tvungna, det är lättare att orka med kladd och klet och tycka att det faktiskt är positivt eftersom lite ändå kommer in i munnen... 

Men så klart är det ändå också ett enda stort orosmoment; får hon i sig tillräckligt? Än så länge är svaret "nja". Frida går inte upp i vikt men hon är fortfarande okej. Hon är inte sitt vanliga jag men hon är absolut inte så spak som hon varit vid tidigare tillfällen. Man kan säga att hon går med styrfart just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!