20 juni 2011

Äntligen!

Nu är jag inte ensam längre. Livet är tillbaka på 100% and I love it! :)

Det är minsann bra att få längta lite då och då.

Det var en underbar känsla att få hålla den lilla 4-åriga handen som var så varm o trygg... Filuren såg till en början mest förvånad ut men så småningom fick jag njuta av hennes skratt.

Bella hade ritat en prinsessa som hon klistrat på en pinne och som hon stolt gav mig innan hon ens stigit av tåget. Lilla fina hjärtat.

En annan fantastisk sak var att jag fick ge Frida välling, i famnen... och det händer ju som ni vet inte så särskilt ofta. Så jag njöt.

Ytterligare en dag på miljonen alltså!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!