24 juli 2011

Informationsinhämtningsprojekt

Just nu håller jag på och mailar Graz och dr Marcus Wilken. Jag har gått med i ett forum för barn med ätproblem, Tube Fed Kids - Deserve to eat, där har jag beskrivit Fridas situation och frågat om det finns någon som kan komma med tips. Jag försöker leta efter exempel på barn som liknar Frida i sin problematik. Barn som kan äta och äter men som inte äter tillräckligt. Om det finns någon där ute som har tips, har hört något eller läst något - hör av er!

Vi har så smått börjat prata om att använda oss av Graz' netCoaching, precis som Signe. Men vi vill veta först vad de kan göra, hur det skiljer sig från det vi redan gör. Graz vill självklart inte svara precis hur de ska göra men jag har bett om referenser eller "success stories", hoppas på det. 

Varje kväll när det är dags att sätta sonden våndas vi och undrar om det verkligen är det bästa sättet. Varje kväll bortser vi från klumpen i magen och sätter sonden. Frida har börjat vänja sig nu och lugnar sig snabbt efteråt. Det enda vi har kommit fram till är väl att vi kör på så här till nästa vägning, den 3 augusti, och då tar vi ett nytt beslut. Men det ska mycket till för att vi ska fortsätta nattsonda. Har hon gått upp, slutar vi... har hon gått ner så känns det också som att vi måste sluta. 

Det positiva i kråksången är att Frida inte har kräkts sedan vi tog bort antibiotikan. Med reservation för att hon kräks i natt... I natt har jag skruvat upp tempot som pumpen jobbar med till 105 ml/timmen för att Frida ska vara färdigmatad vid 1-snåret. Då hoppas vi på större hunger under dagen imorgon.

Herrn i huset har varit borta sedan i fredags morse. Det är en bästa vän som har gift sig och såklart ville han vara med på kalaset. Som tur är har min mamma varit här sedan dess. 

Det är jobbigt hemma nu med en liten tös som oftast bara äter ungefär 1 msk fram till 16-tiden på dagen. Det är magont och stress. Även om det beror på att hon får mat på natten så känns det ju helt absurt och fel. Humöret på 1½-åringen är inte heller helt stabilt på grund av detta.

Den ljuva 4½-åringen känner av stressen och oron och visar det genom att vara väldigt närhetstörstig, speciellt om syrran finns i famnen just då, och väldigt uppmärksamhetsberoende. Det är mycket mammamammamammma-tittatittatittatitta. Och jag blir alldeles slut och är inte alls världens bästa mamma för tillfället. Jag är sur, tvär och skäller hit och dit... Så det har varit väldigt skönt med avlastning och jag har fått sova ut på mornar och även vilat när Frida har sovit. Jag vågar inte tänka på hur det (jag) hade varit annars... (förmodligen en blöt hög liggandes i ett hörn).

4 kommentarer:

  1. Lilla fina kära Anna. Jag tänker på er. Styrkekramar till dig o familjen. Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Vad sägs som en romatisk komedi på bio i veckan?
    /Challan

    SvaraRadera
  3. Hej !!
    Fick din bloggadress av en god vän... Känner igen mig sååå mycket trots att jag bara läst några inlägg. Vår son nu 7,5 år har alltid ätit dåligt. I dec förra året fick han sond och nu i september blir det peg insättning.Men på honom har vi tagit bort massa födoämnen då det visat sig att han hade svåra allergier, därför kräktes han och var förstoppad... Men nu ser vi ljusningen efter 7 år.
    Maila mig gärna: m_zimonsson@hotmail.com

    SvaraRadera
  4. Åsa - tack för kramar
    Challan - bio eller bara fika, ngt blir det i af!
    Anonym - jag har precis mailat dig!

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!