1 juli 2011

Semestern

På semestern brukar vi flänga land och rike runt. Träffa vänner här och där och där emellan bosätta oss hos våra föräldrar. Det blir många mil i bil. Släkten är utspridd; morföräldrar i Skåne och farföräldrar i Ångermanland. Förra året körde vi ca 450 mil på våra semesterveckor. Ni hajar va? Flänga is what we do, and what we love. Flänga & hänga, det är semester för oss.

Som vi, och säkert ni, har noterat äter Frida sämre när vi är på resande fot. Frida behöver kanske inte lugn och ro men hon behöver sin matstol, tid och möjlighet till kladd och klet. Hon behöver få slänga en matsked yoggi på köksfönster minst en gång per måltid, hon behöver få flotta ner köksgolvet med falukorv och göra väggarna prickiga av jordgubbssmoothie. Hon behöver få möjlighet att sitta så länge hon vill och Bella behöver få möjligheten att gå när det passar henne. Sådan enkla grejer som funkar hemma men som inte funkar överallt annars.

Hur mycket vi än vill ha vårt vanliga, flängande, hängande semesterliv så börjar vi inse att det i år kanske inte kan bli så. Det känns som vi är i ett vägskäl med maten; antingen tar vi motorvägen till heltidssondande och kräkningar eller så fortsätter vi den skumpiga grusvägen till matglädje och viktuppgång. Antingen åker vi på vanliga semesterturné, som vi vuxna trivs bäst med, eller så stannar vi här hemma och ser till att Frida får det så bra som hon kan. Ett enkelt val när det väl är gjort, innan är det lätt att känna sig bitter över allt man (jag) missar.

Angående maten så går det inte så bra just nu. Igår blev det 2 msk + 180ml välling. Då är det skönt att vi ar nattsondningen. Men det är ju inte så jag vill att det ska bli. Nattsondningen ska komplettera dagen, inte kompensera den.

Jag lusläser förstås både Linas blogg om nät-coachningen från Graz och har hängt med när Adina behandlades på plats i Graz. Det som skiljer sig mest, tycker jag, från de råden vi fått från Östra är att i Graz dukar man mer upp en picknick till barnen där de får välja och vraka vad de vill ha. De blir erbjudna mat så ofta det går, helst ska det stå framme så att de kan gå och plocka när de är sugna. Råden vi har fått från Östra är att prova max två olika maträtter vid varje tillfälle och att inte sitta mer än 20 minuter vid de tillfällena.  Äter hon inte så är hon inte hungrig och då väntar vi 1-2 timmar och försöker igen. Jag har tyckt och tycker att det är en helt okej metod och synsätt. MEN jag märker ju att det inte riktigt funkar på Frida. Hon äter ju men inte tillräckligt så kanske att det är dags att sluta stånga huvudet mot väggen om och om igen och bli lika förvånad varje gång att det gör ont. Jag känner att det är dags att pröva Graz picknick-metod.

Den här semestern ska ägnas åt matträning, på heltid. Pick-nick och matglädje. Nu kör vi. Häng med vettja!

3 kommentarer:

  1. Skickar massa kärlek o kramar till er. Ni är fantastiska. Ni kämpar så ...
    Tänker på er.

    Kram åsa

    WWW.asalindell.blogg.se

    SvaraRadera
  2. och picknick rekommenderas även i USA, barnmagar är små och vill äta ofta och lite, barnben är busiga och och äter gärna på språng, det är filosofin. Det funkar så där på Oliver.... Morötter i smör på soffbordet, äppelbitar i jordnötsmör på lekbordet det är interesant som mat om han är vrålhungrig, annars passar de bättre att fylla lastbilen med tycker han. Kram på er. Agneta

    SvaraRadera
  3. Åsa - tack för stöd på alla sätt & vis!
    Agie - hehe, det är den jobbiga metoden... vi hoppas att det lönar sig i längden. :)

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!