27 juli 2011

Vankelmodig

De senaste dagarna har vi ältat och diskuterat, funderat och mailat. Vi, i det här fallet, är maken och jag. Ena stunden tycker han något för att i nästa stund bli väldigt tveksam och sedan ändra åsikt. I nästa stund är det jag som gör så. Emellanåt gör vi det tillsammans. Vi funderar på NETcoachingen. Vi har varit helt tvärsäkra på att det inte är något för oss. Nu är vi inte tvärsäkra längre, på någonting. Vi kommer troligen att registrera Frida när som helst nu.

Just för att vi inte är tvärsäkra. På någonting.

Varje kväll diskuterar vi hur vi ska göra. Ska vi mata henne i sömnen två gånger och sen starta pumpen? Ska vi mata en gång? Ska vi inte mata alls utan i stället starta pumpen tidigare? Så där håller vi på, fram och tillbaka. Varje kväll.

I natt låg jag och tänkte på det här och jag känner att om vi väljer Graz så är en stor del för att få lämna i från sig ansvaret på någon annan. Någon annan får bestämma hur vi ska göra med nattmålet. Någon annan får bestämma hur länge vi vågar fortsätta. Jag är trött på att varken veta ut eller in. Jag är redo att göra som jag blir tillsagd. I alla fall för ett litet tag.

Maken var och vägde och mätte lilla korven idag och hon har gått upp till 8035g. Tack för det nattsondning utan kräkning. Frida är alltså beredd att starta bums. Det är bara vi som måste fundera en liten stund till.

Det är ju helt klart förjävligt att vi måste använda oss av Graz eftersom vi vet att vi inte kommer att få någon hjälp från 334:an. De kommer inte att hjälpa Frida. De kommer bara vilja att vi ska fortsätta sonda. Och kosta pengar. Det är helt sjukt att vi ska betala för att Frida ska få hjälp. Av läkare i Österrike. Pengar som Sverige sparar in ganska fort, om vi lyckas. Sverige är fantastiskt på så många sätt... utom just detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!