24 augusti 2011

Imorgon

Imorgon är det vägning igen, och så ska vi träffa dr M. Jag har faktiskt ont i magen. Jag är så rädd att hon ska säga att hon inte vill att vi fortsätter med sondavvänjningen. Jag är så rädd att hon ska tycka att hon känner sig så pass orolig för Fridas hälsa att hon vill anmäla oss till socialtjänsten. Jag pratade med en mamma idag som hade blivit anmäld till socialtjänsten två gånger. Av en läkare på avd 334, på Östra. Där vi går. Inte samma läkare men i samma team. Den här familjen hade varit i Graz och deras dotter höll på att lära sig äta men gick såklart ner i vikt under tiden. Det tar ju tid. Så läkaren anmälde. Som tur var fick de hjälp och anmälan togs tillbaka, den gången. Andra gången tog de hjälp av en advokat men det som hjälpte då var att flickan gick upp i vikt.

Det oroar mig. Väldigt mycket. Jag är rädd att läkaren ska stirra sig blind på viktkurvan, i stället för att titta på Frida. Frida som lär sig så mycket varje dag. Nya ord, nya ljud, nya gester...

Det mest frekventa ordet just nu är det fantastiska "mea" (mera). Ibland betyder det "jag vill cykla" eller "kan vi gå ut?" men ofta betyder det också "mera", som i "mera mat". Gissa om det sög till i magen när Frida första gången pekade på yoggi-paketet och sa "mea". Det hände i förra veckan. Tack Graz! Tack för tipset om små portioner!

Jag är alltså rädd att doktorn bara ska se siffrorna på vågen. Och inte fråga oss om hur Frida mår, hur vi upplever henne, så att vi kan svara att "Frida mår fint, hon producerar kissblöjor, hon har energi att leka och busa större delen av dagen, ibland blir hon trött och vill sitta i famnen och bara suga på tummen men efter en stund eller ett par lästa böcker så är hon på gång igen. Dessutom ber hon om mera mat och hon äter något vid varje måltid, även om det är pyttelite, och hon tar vällingen på ett helt annat sätt. Nu när hon vill ha välling så sitter hon upp i famnen, tar ut tummen och gapar efter flaskan, vilket är stor skillnad mot förut när det var vi som smög ut tummen och bytte den mot nappflaskan."

Och om läkaren ändå hotar med sond så vill jag berätta för henne att den Frida som vi har nu, mår så väldigt mycket bättre än den Frida som nattsondades. Den nattsondanden Fridan gick visserligen upp i vikt men hon var som en liten trasa på eftermiddagen och kvällen för att all energi var slut och lusten att äta själv var i det närmaste borta. Dessutom var det ett helvete att sätta sond varje kväll, både för Fridan, föräldrarna och storasystern. Och den Frida vi har nu, mår så oändligt mycket bättre än den Fridan som heltidssondades och som kräktes jämt och hela tiden. Som helt tappade matlusten och mådde skit mest hela tiden. Precis som hennes föräldrar.

Jag hoppas att jag orkar, kommer ihåg och kan uttrycka allt det här imorgon. Att jag inte bara faller ihop i en liten blöt hög av tårar och uppgivenhet eller blir så förbannad så jag skäller ut hela högen.

Eller. Det jag hoppas på mest är ju att läkaren ska inse vilken liten fighter Frida är och vad fantastiskt det är att få chans till gratis information, tips och råd om hur barn ska lära sig att äta själva. Och att vi, hela familjen, behöver tid, stöd och tilltro. Håll tummarna för oss imorgon. Håll tummarna att läkaren ser hela Frida Fighter Filur.

11 kommentarer:

  1. Vi håller alla tummarna här i huset intill!! Kanske kan vara en idé att printa detta inlägg och ta med i morgon och ha som diskussionsunderlag om de trilskas :-)
    Kram A

    SvaraRadera
  2. Håller helt med dig Anneli. Skriv ut det som står i inlägget ovan och lämna över det. Några fler ord behövs inte.
    Förstår er oro över att läkarna inte ska se alla de små oc stora framsteg som Frida gör. Att ni som ser henne varje dag märker en stor förändring oavsett om vågen är med uppåt eller inte. Fast det kommer den att vara!!! Det har jag bestämt, så det så! Nej skämt å sido. Det är klart att morgondagens besök för med sig många tankar och en hel del oro. Jag tycker att du/ni verkligen kan specificera alla de fina små stegen hon tar som visar att hon är på rätt väg. Stå på dig, stå på er! Det är ni som känner henne bäst inte en läkare som träffar henne en liten stund då och då.
    Kram Petra

    SvaraRadera
  3. Lycka till imorgon. Vi håller tummarna!

    Kram S

    SvaraRadera
  4. Skickar styrkekramar till er och hoppas att de inser att ni är på rätt väg!

    Kramar Nina

    SvaraRadera
  5. Tänker på er och hejar på er lilla Fighter! Kramar från Bollnäs

    SvaraRadera
  6. Här i Hällsvik håller vi alla tummar som går, gärna lite fler fingrar också om det hjälper.
    Nu får vi innerligt hoppas att ni slipper konfronteras med läkaren imorgon. Men om så blir fallet och om du känner att orden och styrkan tryter så är det nog inte en så dum idé att lämna över dina synpunkter skriftligt, för det du skriver här på bloggen går verkligen rakt in i hjärtat. Typ "detta skrev jag när jag satt i lugn och ro och hade möjlighet att formulera mig ordentligt..."
    Snacka även ihop dig med N så att ni kan stötta varandra och hålla samma samma linje.
    Kram Magda

    SvaraRadera
  7. Vi håller alla tummar, stora som små!!! :-)

    SvaraRadera
  8. Vi håller alla tummar vi har i både öst och väst! Kram! /Boströms

    SvaraRadera
  9. Håller tummarna och hoppas att läkarna ser Fridas superbra framsteg o inte enbart siffrorna på vågen. Kram Åsa

    SvaraRadera
  10. All styrka i världen till er! Hoppas de ser er lilla underbara unge för den hon är, världens bästa kämpe!! Stora stora kramar från mig och Erik!

    SvaraRadera
  11. Hej !!
    Håller tummarna för att hon gått upp idag.
    Så ni slipper allt tjat och att ni gjorde rätt
    som tog bort sonden.
    Önskar er all lycka till !!

    Kram Monica ( Orust)

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!