27 september 2011

Väntan.

Kan meddela att det är väldigt nervöst. Väldigt oroligt. Samtidigt som jag vill få det gjort, så vill en annan del av mig bara strunta i att åka dit. I söndags kände jag mig ganska säker på att vi skulle klara målet men nu är jag inte alls så säker längre. Jag frågade maken igår om han tyckte att Frida tjockat på sig och om han trodde att hon hade gått upp. Han svarade att om han tittar på Frida så tror han att vågen kommer visa för lite men om han tittar på mängderna hon fått i sig så kan han tro att vikten gått upp. Det är så svårt att våga hoppas och det är så svårt att låta bli. Vi försökte prata om vad vi skulle göra om doktorn sa att det inte gick att fortsätta längre men det går liksom inte. Alternativet är för svart.

Kalla fingrar, oro i mage, rastlös. 1 timme kvar. Snart dags att åka och hämta filuren från dagis.

1 kommentar:

  1. Åh hoppas hoppas, att just nu sitter ni och andas ut lättnad för att ni klarade viktmålet.
    Tänker på er mina vänner och håller tummarna så att de vitnar!

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!