22 oktober 2011

Slappna av och njut

"Slappna av och njut" - det är rådet vi får från Graz när vi efter onsdagens vägning mailar dem och frågar om råd om hur vi ska få Frida att äta mer, och oftare... Först blir jag lite irriterad. Vi ville ju ha svar på våra konkreta frågor åtminstone, t ex hur ska vi göra om det är läggdags och Frida inte har ätit på fyra timmar. Ska vi lägga henne med tom mage? Ska vi plocka fram yoggi och se om hon är intresserad? Eller ska vi låta henne vara vaken ett tag till, tills hon blir hungrig?

Jag pratar med Lina, ni vet Signes mamma. Signe äter toppen men hade vid senaste vägningen inte gått upp i vikt. Jag berättar att Frida har ätit kasst men ändå gått upp i vikt. Vi diskuterar en stund vilket som är bäst. Jag hävdar att jag skulle vara väldigt glad om Frida bara åt bra och Lina säger att det spelar väl ingen roll om de äter bra, så länge de går upp i vikt. Jag håller inte med riktigt.

Senare på kvällen börjar samtalet med Lina falla på plats. Det är ju helt makalöst att Frida hade gått upp i vikt. Makalöst, fantastiskt och ofattbart. Men det spelar ju ingen roll att det är ofattbart. Om Frida går upp i vikt på välling och nöt-crème så är ju det fantastiskt. Tids nog kommer hon att äta andra saker och större mängder. Det är klart att det i det här fallet är otroligt mycket bättre att gå upp i vikt än att äta bra. För skulle Frida ätit bra men inte gått upp i vikt, då hade ju knappen eller sonden suttit där nu.

Jag läser mailet från Graz igen och börjar förstå vad dr MDS menar. Vi behöver inte göra mer än det vi gör nu, för det funkar ju. Vi behöver inte vara perfekta föräldrar för att Frida ska äta. Vi behöver bara ge henne tid, tilltro, lite hjälp och en massa kärlek. Vi måste börja våga kommentera Frida när hon äter - bekräfta att maten är god, att hon är hungrig, att hon är mätt, att det är salt... Vi måste våga säga i från tydligare att det är inte okej att slänga mat eller ställa sig upp i stolen. Vi måste i de fallen våga lyfta ner henne på marken eller ta undan maten, utan att sekunden efter ge tillbaka den. Vi måste alltså börja behandla henne som vilken skitunge som helst... Så enkelt, så svårt. Ett steg i taget.

4 kommentarer:

  1. Råkade hamna på din blogg och har läst lite. Ska läsa mer en annan dag när klockan inte är "sovdags". Jag har också en liten tjej, som inte vill äta. Hon livnär sig på välling, men hennes läkare är inte nöjd utan vill sätta knapp. Denna vikthets... Vi har nyligen varit på Folke Bernadottekliniken och hoppas att det ska ge framsteg. Hittills äter hon inte direkt mer, men hon är mer positivt inställd till vällingen iallafall. Ett steg i taget...

    Stora lyckönskningar till er!

    SvaraRadera
  2. Hej Marina, vad roligt att du hittade bloggen. Jag hoppas att den kan vara till nytta. Du får gärna maila mig om du har några funderingar. /Anna

    SvaraRadera
  3. Hej mina hjältar!

    Fick en hel del "flash back"s av det här inlägget. Det är så mycket av det ni känner, funderar över, oroar er för osv som vi också gått igenom. Jag önskar att jag kunde lova att ni också kommer ha det som enbart jobbiga minnen en vacker dág. När vi drog sonden för sista gången var det en lång period som Love bara åt gröt. Det oroade oss förstås. Vi fick dock lungnande råd från två olika läkare om att barngröt (och välling) innehåller så gott om vitaminer och mineraler och dyl att det räknas som fullvärdig kost (vi dopade med sondnäring för säkerhets skull). Dessutom var det vanligt att ett barn låste sig vid en sorts näringskälla. Det spelar ingen roll om det bara är Sempers spagetti med köttfärssås som gäller till frukost, lunch, och middag. Det viktiga är att barnet stoppar någonting i munnen. Vi började, som jag tror att jag berättat, med marmelad och mörk choklad... Sen gick det att få Love att dricka lite välling med stora mängder nedsmulad mörk choklad i... Sen blev det tvärstopp vid en försämring. Chokladdiet med sond igen... Osv. Våra älskade barn måste ju börja med att se sig själva som ätande individer och upptäcka att det kan vara skönt och gott att äta. Näringslära och allsidig kost är ett helt annat kapitel i boken.

    Ett tag funkade hotdogs för Love (oj, vad man har shoppat hem olika matalternativ). Ibland vaknade han mitt i natten och hade svårt att somna om och då provade vi att ge honom en halv korv sittandes i sängen och han åt! Perfekt sängmat! Återigen, whatever works! Sen när det har stabiliserat sig kan man börja laborera och styra mer. Love äter fortfarande bara tills han stillat värsta hungern därefter blir det förhandling och trugande och han äter bara visa saker. Men, han äter och har på de här sex åren sakta masat sig från den icke existerande minus fyra-kurvan till någonstans mellan minus två och tre-kurvan. Det är fortfarande så att hjärtat gör frivolter av glädje ibland då Love kommer skuttande och säger att han är hungrig. Åh, vad jag önskar att ni också ska få uppleva det snart med Frida!

    Till sist, välling och nötkräm tycker jag låter som en toppen-kombo! Lagom stora utmaningar är bra. För Frida kanske det är en lagom utmaning att få i sig av dessa två näringskällor just nu. Senast vi träffade loves psykolog sa hon att vi skulle ge Love mindre portioner så att ha orkar äta upp allt på tallrien och får känna att han lyckas. Vi tycker förstås att det här känns en smula jobbigt och vill gärna ösa på med mat så att han kanske äter en köttbulle till. För om han äter upp maten finns det ju en risk att han inte vill ha mer sen. Men vi inser att hon antagligen har rätt. Det är viktigt att love inte blir matt av all mat som ligger framför honom och hela tiden får känna att det är trug och förhandling, "bara en liten köttbulle till". Mat ska vara positivt och för barn med "ätstörningar" får det gå i små steg och på det sätt som de är mogna för. Det är viktigt att de får känna att de klarar av att äta så att maten inte blir kantad av misslyckanden. Tänk, Love är sex år och vi har fortfarande inte lärt oss allt om hur vi ska göra. Vi har behövt stöd i det här under lång tid, även fast det var länge sedan det var aktuellt med sond.

    Kram Camilla

    Ps, det var en ganska lång tid efter att love blivit av med sonden som Love blev inlagd med dropp i samband med förkylningar. Han slutade att äta helt när han blev förkyld. Jag misstänker att det kommer att bli aktuellt för er också under en tid. Hoppas verkligen att sondens tid är förbi för er. Heja Frida!!!

    SvaraRadera
  4. Åh Camilla! Vilken kommentar! :) Jag önskar att du var Fridas läkare i stället. Kan du skola om dig? Eller kan vi få er läkare kanske? Vi behöver någon som tror att Frida grejar det här, som förstår att även en filur får ha en dålig dag.
    Kraaaaaaaaam!

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!