5 november 2011

burkmatsmatning.

Igår när Lina & Signe var på besök hade de med sig en burk med barnmat. Signe gillar den med ris och stroganoff, eller vad det var. Frida har, som bekant, aldrig ätit burkmat. Eller jo, för ett år sedan åt hon 1/3 burk med lasagne vid ett par tillfällen.

Hur som helst. Signe slafsade i sig en halv burk vid två tillfällen. Vid det senare tillfället såg Frida vad som pågick men när Signe var klar var burken i det närmaste tom. Frida satt på min arm och fick syn på burken. Hon pekade bestämt på den och jag skrapade ut lite som hon fick smaka. Mea! Ropar Frida. Gah!! Det finns ju inget kvar!! Jag skrapar febrilt och Frida gapar och smaskar. Jag tror vi fick ihop till 1½ tesked men sen gick det helt enkelt inte att få ut något mer.

Ögonblicket som jag har väntat så länge på, längtat efter så länge. Som jag har drömt om, att helt enkelt få mata Frida med burkmat. Okomplicerad matning. Det sker nu. Frida är på min arm, i min famn. Jag ger henne kall burkmat och hon gapar för glatta livet. Världen stannade till ett tag och jag kände både panik och lycka. Lycka för att hon vill ha mat. Panik för att burkmaten tog slut.

I ren iver öppnade jag en burk vi hade i skåpet. Tyvärr var det Laxlasagne och tydligen inte alls så gott. En sekund tänkte jag: Jag ringer N!! Jag ringer N nu och ber att han köper några burkar på vägen hem!! Sen lugnade jag mig, tänkte efter. Jag behöver inte ha panik. Jag behöver inte köpa en massa burkar som antingen öppnas och slängs eller står i skafferiet och blir gamla. Jag behöver inte ens köpa dem för att hon vill äta dem. Hon äter ju lika gärna samma mat som vi gör. Frida äter. Frida äter. Frida äter. Frida äter. Jag förstod det igår. Det är på riktigt. Frida äter.

10 kommentarer:

  1. Grinar lite när jag läser... det är så fantastiskt härligt!!

    SvaraRadera
  2. Man blir alldeles varm! Hurra vilken lycka!

    SvaraRadera
  3. Gulliga, gulliga unge, vad jag blir glad när jag läser detta inlägg, äntligen har det börjat vända på riktigt, nu kommer det bara att gå framåt på matfronten. Fasen vad ni har kämpat, där ser man, det lönar sig att kämpa. Fortsatt lycka till er !
    Kramar.

    SvaraRadera
  4. Åh, man kan knappt fatta att det är sant. Helt underbart! Tänk vilken tur Frida har som har så fantastiska, ihärdiga och envisa föräldrar.
    / kram ida ersmyran

    SvaraRadera
  5. :) Tack för att ni förstår hur fantastiskt det här är! Kram!

    SvaraRadera
  6. Åh så roligt! Prutt på gosearmen!!!

    SvaraRadera
  7. Jag börjar ju nästan gråta! Jag undrar hur ni känner när jag en helt okönd människa blir så otroligt glad över fridas framsteg. Kämpa kämpa:)!

    SvaraRadera
  8. Nu började jag gråta här. Frida äter. Imorgon ska vi ha möte med läkarna. Jag har en knut i magen, de kommer inte att tycka att Graz är en bra idé. De kommer säga emot och försöka köra över oss.
    Då ska ha några ord på repeat i huvudet. Frida äter. Signe äter. Adina äter.

    V ska också äta. Imorgon tänker jag inte ge mig. Inte låta någon säga att Graz metod inte fungerar.

    Frida äter.
    Signe äter.
    Adina äter.

    Om några månader ska jag kunna lägg V på listan.


    /Jessica

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!