2 december 2011

Knapp

I onsdags vid lunch pep det till i telefonen. Sms från Lina. Signe har fått ta bort sin knapp. Äntligen, äntligen, äntligen! Jag har funderat och undrat över hur det kan kännas. Kännas att känna på en mage, som är som vilken mage som helst, utan knapp. Kännas att få godkänt från sjukhuset. Läs på Linas blogg så får du veta.

Själv så grät jag glädjetårar både vid sms:et och idag när jag läste på bloggen. Jag minns hur det var när Fridas sond togs bort. Hur vi pussade de där gosiga kinderna som äntligen slapp den där äckliga tejpen. Nöp henne i näsan som var utan slang. Strök henne över en rygg som var slät och där ingen slang hängde och dinglade. Bitterljuva minnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!