20 januari 2012

Hjärtebarn

Jag vill gärna tro att Frida är som alla andra barn. Som vilken tvååring som helst. Jag märker inte på henne att hon har ett hjärtfel, förutom att jag ser att hon blir blå runt munnen emellanåt. MakeN ser inte detta och jag har ibland tänkt att jag kanske inbillar mig det. Inbillar mig att hon inte alls är blå. Det är nog bara ljuset.

Idag när jag lämnade Frida på förskolan pekade fröken på Frida och frågade "Är det okej att hon är så där blå om läpparna?" Ja, sa jag, det är okej. Är hon ofta det? frågade jag och fröken svarade att de alla har tänkt på det väldigt ofta. När hon fryser, när hon äter, när hon leker. På ett sätt är det skönt att jag inte behöver tro att jag inbillar mig. På ett annat sätt blir jag lite orolig. Jag frågade om de tyckte att det märktes på Frida att hon är hjärtbarn. Är hon lika livlig och orkar hon som de andra barnen, frågade jag. Näe, sa de, Frida är väldigt mycket lugnare. Inte alls så livlig, även om hon är entusiastisk, så är hon mycket lugnare. 

Det kan ju vara att det är så hon är. Frida kanske är lugn i sig själv. Hon har ju norrländskt påbrå ;). Hon kanske hade varit på precis samma sätt, även utan hjärtfel. Eller inte. Jag har ingen aning. Jag fick mig bara en tankeställare idag. Jag undrar när de ska diskutera henne på hjärtkonferensen och vad de ska säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!