12 februari 2012

Ingen tårta

Det var många som undrade om Frida fick tårta igår. Svaret är nej. Det är liksom ingen mening med det. Helt enkelt därför att hon inte gillar tårta. Hon är inte intresserad. Hon struntar i tårtor. Hon struntar i ganska mycket i matväg. Fortfarande.

För oss är det är ingen rak väg, ingen dans på rosor. Frida går upp i vikt och får i sig det hon behöver. Men hon är inte så väldigt förtjust i mat eller att äta. Det enda hon frågar efter är välling, och emellanåt glass. De senaste veckorna har hon ätit sämre men tagit mer välling. När hon har en dålig ätar-period stoppar hon ofta ändå mat i munnen men det mesta kommer ut igen.

Enkelt kan jag säga så här: Det är faktiskt skittråkigt att hon inte ens vill äta tårtor, bullar och kakor. Att hon inte vill smaka på potatismoset eller att hon tar för sig en sked makaroner och sen bara leker med dem. Jag älskar mat och när Bella var liten gjorde jag massor med goda mellis, som vi båda smaskade i oss. Jag lusläste Mosboken och gjorde fattiga riddare, ris á la malta, småplättar och smoothies. Bella åt som en häst. Hon älskade gröt och drack välling i parti och minut. Hon gillade burkmat och min mat. Hon älskade mackor och laxpasta. Jag är förstås väldigt glad för allt det där nu, även om det också blir så påtagligt att det inte är så med Frida. Mosboken ligger där i ett hörn och dammar igen. Jag har förstås tittat längtande i den flera gånger, lagat några av recepten men inget har ätits. 

Visst äter Frida och visst går hon upp i vikt. Vi har ett ganska normalt liv. Lite fler medicineringar och sjukhusbesök än de flesta andra men ett helt klart normalt liv. Vi har kommit så långt. Men vi är inte framme än. Vi har inte kommit till tårtorna ännu. Och jag är så avundsjuk på alla ni andra som har barn som gillar mat. Jag är så avundsjuk att jag kan spricka. 

Mycket vill ha mer, en sak i taget. Jag vet. Jag får sansa mig lite.

3 kommentarer:

  1. Mmm... förstår dig! Det ÄR verkligen härligt när de äter de små.

    Inte för att vi har några problem egentligen, men kan "trösta" dig med att Moa nästan ALDRIG vill ha kakor/bullar/tårta/godis/glass. Eller jo, hon TROR att hon vill. Men hon slickar oftast bara lite på det, smakar en pyttetugga och så kommer det ut igen...

    Barn är oberäkneliga på det sättet. Så Frida är nog "väldigt normal" ;) (HURRA för det) Dock önskar man ju att de ska förstå all glädje mat kan ge :D

    Kram på er!

    SvaraRadera
  2. Dumma, älskade ungar... ;) Jag förstår att du som är matfrälst och snacksfrälst förstår en stor del av frustrationen. Kram

    SvaraRadera
  3. Sovande barn hade varit härligt...man kan tydligen inte få allt...
    Kram Challan

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!