7 februari 2012

Krut & ruter

I min släkt har vi två krutiga damer, det är min mormor och hennes syster, Inga. Mormor har just fyllt 91 år och  Inga fyllde 95 år i somras. De bor i varsin stad, med några mil emellan. De ringer till varandra varje kväll, efter 20:15, och pratar om allt och ingenting. De oroar sig för varandra och om en inte svarar så ringer de till sina döttrar och frågar om de har hört något.

Ibland har de träffats i på en restaurang som ligger mitt i mellan där de bor. De har tagit färdtjänst dit, ätit lunch, druckit kaffe och ätit medhavda kakor (för de som serverades på restaurangen var ju inget att ha).

Båda damerna är om sig och kring sig och rappa i käften. Min mormor trillade omkull tidigare i höstas när hon var ute på promenad. Hon snubblade och föll på rullatorn och fick en spricka i något av revbenen. Det var några snälla människor som såg henne och ringde efter ambulans. De frågade hur det var med henne och hon svarade "Ja, jag säger som mannen de hittade i öknen med ett svärd i magen; det gör bara ont när jag skrattar."

Inga är en sådan som är glad för det lilla. Kommer man och hälsar på i fem minuter så är det så oändligt mycket bättre än att inte komma alls så då njuter hon av det. Hon bakar toscakakor som ingen annan och hittar på roliga saker med sina vänner. Om jag har skickat kort på barnen eller om Bella ritat en teckning som vi skickat till henne så har hon ringt 1 minut efter att hon öppnat posten och tackat så väldigt mycket. Inga är lätt att göra glad.

I tisdags kom hon ihåg min födelsedag och ringde för att säga grattis. Hon bad om ursäkt för att hon inte skickat något kort. Hon hade nämligen fått en stroke för ett par veckor sedan så hennes arm låg som en "larvpotta" i knät.

Morgonen efter, i onsdags, fick hon en ny stroke och har legat medvetslös sen dess. Jag pratade med mormor igår kväll och hon sa att det inte var troligt att Inga skulle överleva natten. Vi får se. Hon är som sagt en riktig kämpe men någonstans kan det få vara skönt att ge upp också. Jag tänker på dig, Inga.

3 kommentarer:

  1. Fint skrivet!
    Jag tänker också på dig, Inga.

    Och på famijen Holmberg och mormor som går och våndas.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, samma här. Kram och tankar till alla berörda!

      Radera
  2. Åh, vad sorgligt! Kram på er. Jag hoppas ändå att hon piggar på sig.

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!