20 mars 2012

Fråga och svar, nr 1.

Jessica och Sofia har ungefär samma fråga och den lyder så här:
Eftersom det här är en blogg som handlar om ett barn, och där det har blivit krångligare och svårare än ni trodde skulle jag gärna höra dina tankar kring att ev. få fler barn. Vill, vågar och orkar du/ni? (Är det en fråga?) Frågan är hur du tänker just nu, för sådant kan ju ändras efter hand.

Och svaret, det blir nog så här:
Jag vill gärna ha fler barn. Vi har nog tänkt tre hela tiden. När jag var gravid med Frida tänkte jag inte "det här är sista gången". När Frida sedan föddes och i den panik som då rådde kände jag både att jag inte klarar av den smärta det innebär att få ett sjukt barn samtidigt som jag också ville få en ny chans, på något vis.

Smärtan som jag kände då, och rädslan, den har lagt sig men visst finns den där och den bubblar upp ibland. Länge kände jag att jag nog ville ha fler barn, men inte vågade, inte orkade. Nu börjar det känns okej igen. Vi har ju ett ganska normalt liv.

Men det är klart att jag oroar mig för vad som ska bli fel på nästa bebis. Samtidigt som jag tänker att "blixten inte slår ner två gånger på samma ställe" så har vi ju onekligen två hjärtbarn, även om Bella egentligen inte räknas till det eftersom hon bara har ett blåsljud (men vi fick ändå åka till Östra, även med henne när hon var nyfödd, dock inte akut men innan vi blev utskrivna från BB fick vi åka dit och göra ett ultraljud). Bella har haft väldig jobbig astma under de tre första åren av sitt liv. Nu är det oändligt mycket bättre men vi medicinerar fortfarande morgon och kväll, även när hon är fri från förkylningar.

Och så tänker jag att vi har ju ändå kommit lindrigt undan. Det kunde ju vara mycket, mycket värre. Det är väl det jag är rädd för.

Om vi skulle bestämma oss för en trea så skulle jag vilja göra alla test man kan göra (eller, kanske inte fostervattensprov om inte de andra proverna visade något) och så skulle jag vilja göra ultraljud minst en gång i månaden... Men jag vet inte alls vad jag skulle ta för beslut om det visade sig att något inte var som det skulle. Det beror så klart lite på omfattningen. Jag hade en väldigt bra graviditet och så här i efterhand är jag glad att jag inte visste att Fridas hjärta och njure var trasiga. Då tror jag att jag hade oroat sönder både mig och Frida. Mina tankar är inte helt logiska och väldigt röriga, det är jag medveten om.

Jag skulle vilja ha en garanti att vi kommer att få åka direkt hem från BB. Hem till vårt hus. Med en frisk liten krabat. Vi kommer leva i en bubbla där jag ska ta en massa coola foton på bebisen och jag får hålla den precis hur jag vill. Jag får vara hur nära jag vill, när jag vill. Bella och Frida ska få vara med sitt syskon och lära känna det. Någon som kan fixa den garantin?

För att svara kortfattat så:
Ja, vi vill.
Ja, jag tror att vi vågar. Med stöd och hjälp.
Men inte än. Det är ingen brådska. Vi vill hinna njuta av en vardag med den här familjen först. I vardag kan det ingå vissa sjukhusbesök men inget matkrångel och inga operationer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!