4 maj 2012

Tuff eller mjuk?

För någon vecka sedan fick vi höra från förskolan att de tyckte att Frida behövde "tuffa till sig" lite grann. Tydligen släppte hon leksakerna, som någon annan ville ha, alldeles för fort. Släppte och gick till pedagogen och grinade. Jag blev lite förvånad och ni som har läst dialogen Bella & Frida hade på vägen hem från Åre, vet ju att Frida i alla fall har verbalt skinn på näsan.

Jag nämnde för en kompis, att dagis hade sagt att Frida borde tuffa till sig, och hon reagerade med ett "men, det är väl så man ska vara, man ska väl vara mjuk! Det är väl bättre att vara snäll än tuff?". Och det är det ju. Verkligen!

Idag kom det dock nya besked från förskolan. Frida har börjat knuffas. Igår hade hon knuffat en hel radda med barn som stod med ryggen till, i en kö, snällt väntande att få gå in på förskolan och äta lunch. En efter en hade hon knuffat. En av fröknarna hade sett det hela men varit för långt bort och upptagen av ett av de mindre barnen men hon hade hojtat. Frida ignorerade. Idag, på samlingen, hade det vara likadant. Frida trodde att fröknarna inte såg, så hon puttade på både en och två kompisar. En av fröknarna såg dock sett alltihop och hann stoppa innan det blev massförstörelse.

Så, vad vill de nu då? Ska Frida tuffa till sig, eller ska hon mjukna? Vad ska jag göra med informationen? Ska jag hetsa henne att slita åt sig grejer och markera sitt revir eller ska jag prata med henne om att våld inte löser några problem.

Jag kommer inte att göra något av det. Faktiskt. Jag kommer låta Frida vara den lilla fantastiska människa som hon är. Glad, snäll, busig, bråkig, arg, ledsen, sprallig, ilsk, fnissig, jäklig, tokig, medkännande. Det växlar. Det växlar fort. Det är faser som kommer och går. Det enda jag kan, och vill, göra är att bekräfta henne i det hon gör och känner. Låta henne lära känna sig själv och tycka om sig själv. Och som jag ser det så är vi på god väg. Senaste veckans vanligaste fraser är "Fida aj! Nä, nu Fida gla!! Fida lessen..., nä Fida GLAAA!" och "Ja gilla Frida! Ja gilla banan! Ja gilla Fida!".

Så älskade lilla skrutt. Fortsätt du att mesa eller buffla dig fram på förskolan. Snart hittar du tillbaka till ditt eget sätt att vara på.

3 kommentarer:

  1. Snart? Jag tycker det verkar ta ett helt liv att hitta till sitt eget sätt att vara på...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så höga krav på dig själv... :) men jag förstår hur du menar fast jag håller bara delvis med. Visst förändras vi ständigt men kärnan är ändå solid, som jag ser det. Sen spretar vi åt alla möjliga håll. Det jag menar är att jag gissar att Frida testar sina, och andras, gränser och när hon hittat dem så tror jag att hon blir mer harmonisk på dagis igen. Du fattar va?

      Radera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!