11 maj 2012

Utvecklingssamtal

I onsdags morse var det utvecklingssamtal för Frida på förskolan. Vi pratade om tuff och/eller mjuk. Bland annat. Jag gillar förskolan och personalen. Jag inser att mitt tidigare inlägg kanske inte uttrycker just det men så är det. De är måna om barnen och ser dem som unika individer där kön är helt oviktigt. De är barn helt enkelt. Olika och lika.

Hur som helst. Fröken (ja, jag vet - det är inte politiskt korrekt och säga/skriva fröken men jag kan visst inte låta bli. Jag börjar väl bli för gammal för nymodigheter... ;) berättade om hur de upplever Frida, hennes utveckling och hur hon trivs på dagis. Frida älskar samlingen men sjunger inte speciellt mycket - hemma sjunger hon ju nästan konstant! Hon kan nästan alla färger och har en väldigt bra ordförståelse. Talet är också väl utvecklat och hon ligger i framkant där. Hon är bra på att tala om för fröknarna vad hon vill och vad hon känner.

När det kommer till grovmotoriken är hon lite "fumlig" och efter de jämnåriga. Det vet vi ju och mycket beror på att hon inte har muskelmassan som behövs.

Vad jag däremot inte tänkt på, eller förstått, är att själva orken är en punkt som utvecklas också. Fröken sa att när Frida började i höstas så var hon i ungefär samma fas som de andra barnen som började samtidigt. De orkade ungefär lika mycket på dagarna. Men medan de andra barnen har utvecklat sin ork - jag vet inte hur jag ska förklara det med andra ord så jag säger "ork" - så står Frida still. Hon är på samma nivå som i höstas och glappet till de andra är stort.

Jag har inte tänkt på det på det viset och jag blev liksom besviken. Och ledsen inuti. Jag vill att Frida ska orka busa. Orka bråka. Orka springa. Orka stoja. Orka fajtas. Orka vara.

Jag vet att det finns barn som har det mycket värre och föräldrar som funderar över mycket större utvecklingsfrågor än detta. Jag inser det, men det här är mitt liv och mitt barn. Jag tänker inte förringa det genom att jämföra det med andra som har det värre. Det finns alltid någon som har det värre. Och jag förstår att detta är en fis i rymden för många. Men inte i min rymd.

I min värld innebär det praktiskt att vi måste ändra dagistiderna. Vi måste hämta tidigare. I slutändan är det förstås bara bra, för både stor och liten. Men nu i omställningen så blir det jobb på kvällar för att komma i kapp, och upp i ottan. Det innebär också funderingar om det är hjärta, mat eller både och som är boven i dramat. Tankar om varför vi inte förstått, inte märkt. Undringar om hon kommer ikapp, vad vi kan göra. Och så vidare.

Det här med orken och energin hänger lite grann ihop med "att tuffa till sig". Vi pratade som sagt om det och jag fick en mycket bättre förklaring. Det hänger ihop med att Frida måste förstå att hennes vilja är lika mycket värd som de andra barnens. Att hennes "nej" betyder nej oavsett om hon orkar fajtas för det eller ej. Att hon ska stå upp för sig själv och sina känslor. Vill hon inte, så vill hon inte. Och tvärtom. Hon är bra på att visa fröknarna vad hon vill, hon är bra på att uttrycka det i ord. Men till de andra barnen gör hon det inte. Och om det hänger ihop med orken eller inte, vet jag inte. Men det är klart att tryter orken så är det ju kämpigt att säga ifrån. Frida gör det som är lättast för henne. Hon ger upp och går till fröken för att få hjälp. Det fröknarna vill är att Frida ska förstå att det hon säger/visar de andra barnen, det är okej. Det är okej att inte vilja ge upp sin leksak för att någon annan vill ha den. Det är okej att bara säga Nej. Hon ska inte behöva lägga mer energi på det än så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!