12 juli 2012

Kurvig jänta.

Jag kollade Fridas kurvor igår när vi kom hem. Så högt som hon ligger nu, preciiiiis över -3, har hon inte legat på nästan ett år. Det vill säga, då när vi gödde henne med sonden så gott vi kunde och just innan hon började kräkas för mycket och slutade gå upp i vikt. Och vi påbörjarde sondavvänjningen och matträningen.

Det här med att lära sig äta, tillräckligt, det tar tid. Det är en vinglig vandring. Man halkar hit och dit. Det går upp, det går ner. Alla klyschor du kan tänka dig, och mer. Det är ett slitigt jobb. Slitigt så in bängen. Tärande på kropp och själ. Frestande på hoppet och tilliten.

Det känns dock som att vi äntligen har passerat en milstolpe. Frida har klättrat upp nästan en hel kanal. Det tog nästan ett år men det gick. Utan sond men med Nutella och annat mumbojumbo. Vi har banne mig kommit långt. Det känns helt plötsligt som att vi har en liten viktmässig budget. Och det, mina vänner, känns helt obeskrivligt. Så är det med det. 

2 kommentarer:

  1. Hurra för nutella och annat mumbojumbo, och hurra för hela familjen Grahn! Puss och kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja - hurra!!! :) Puss o kram tillbaka!

      Radera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!