19 november 2012

Dagen - del 1.

Ja hur gick det då??? Frida fick beröm på alla håll och kanter. Hon var glad, charmig, pratig och lugn. Sig själv. Trygg. Van.

Men kontentan. Vi börjar väl på gastro. Vikten var 10,5kg och längden 86,7cm.

Vi träffade läkaren och han frågade hur vi hade det, hur vi upplevde Fridas matsituation och om vi misstänkte allergier eller något annat som förklarade den låga vikten och aptiten. Här började jag bli lite orolig om vikten hade dippat på kurvan igen. Trots all kontroll så har jag faktiskt inte lärt mig kurvorna utantill ;)

Hur som helst. Vi fick se kurvorna och då andades jag ut. Frida hade ökat på viktkurvan, dvs hon ligger gott och väl över -3. Längden ligger stabilt på -2. Vi pratade om det, frågade om tillväxten.

Läkaren sa att det var ju det som hade varit en oroande faktor då när Frida dippade för två år sedan. Att när vikten gick ner, så följde även längdkurvan med nedåt. Han menade att de oroade sig för att Frida inte fick i sig tillräckligt med näring för att kunna växa. Det fick vi ju höra då med, vid ett flertal tillfällen... Det han sa nu var att det inte verkar vara så, att längden påverkades av den dåliga vikten. Frida har ju ökat på viktkurvan, men längdkurvan har varit stabil. Det tyder på att det här med längden troligen skulle ha skett oavsett om Frida hade slutat äta eller inte.

Man skulle kunna säga att han erkände att de hade oroat sig i onödan. Att de hade fel. Man kan i alla fall tolka det så, om man vill. Och just idag, är jag benägen att göra det. Vi gjorde rätt. De gjorde fel. Vår instinkt var rätt. Deras var fel. Fridas dåliga tillväxt på längden, berodde inte på att hon fick i sig för lite mat.

Men. Hon är ju i alla fall lite för liten. Mot vad hon borde vara. Med tanke på att makeN är 195cm och jag 178cm. Vi tillhör de där ytterligheterna i befolkningen. Men om hon ärver mina höfter och axelbredd så blir hon nog mer proportionelig än vad jag är. ;) Hur som helst, igen, hon fick en remiss till Tillväxtenheten. Så vi blir inte utskrivna från gastro utan adderar ytterligare en enhet att besöka. Och Frida blev stucken i handen och tappad på massa blod för att nya prover ska tas inför det. Håhåjaja.

Nästa träff blir i slutet av mars och då, då, då ska vi bli utskrivna i alla fall från gastro. Banne mig. Och det viktigaste av allt förstås. Vi behöver inte oroa oss för att sondmata ever again. Doktorn vill att vi ska se gastro som en tillgång, ett stöd... eh... det har vi lite svårt att komma till tror jag men... whatever.

Nog om det. Hjärtmottagningen då. Äsch. Vi får ta det sen. Nu kom makeN och ungarna hem. Middag ska lagas, barn ska till gympa och så där. Fortsättning följer!

3 kommentarer:

  1. Det ordnar sig nog med längden... jag blev ju längre än vad de trodde att jag skulle bli.

    Skönt att de typ erkände att de haft fel...

    Kramisar!

    SvaraRadera
  2. Hon kanske brås på mig när det gäller längden ;-)
    Kramisar
    Frida

    SvaraRadera
  3. Filuren blir och är perfekt vare sig hon blir som syster yster eller som Lill-Frida :) Det är bara läkarna som funderar om de verkligen tycker så. Kram på er!

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!