3 februari 2013

Lagom.

Alltså. Det där med träningen. Jag känner nu, när jag läser det i efterhand att det kanske inte kom ut precis som jag ville. Jag vill inte att det ska låta som att det är synd om mig. Det är det inte. Men nu när jag läser det så får jag känslan av att jag tycker synd om mig själv. Det gör jag faktiskt väldigt sällan. Så, ni kan läsa om stycket och tänka att jag bara konstaterar. Konstaterar att Fridas start i livet har satt spår som inte har sopats igen, än. Och för att tillägga. Jag tränar inte för mycket. Eller för hårt. Jag tränar alldeles lagom. :)

2 kommentarer:

  1. Nej, jag upplevde det inte som att du tyckte synd om dig själv i alla fall!

    Kram

    SvaraRadera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!