26 mars 2013

Tuffa till mig.

För typ en månad sedan fick Frida magsjuka och jag skrev att jag hoppades att det skulle bli eldprovet som visade att vi var "friska" och normala. Första veckan märktes ingenting. Frida åt i princip som vanligt efter de två första dagarna. Därefter kom ju febern och snoret. Nu är det hosta.

Det har varit lite skralt med intag. Hon har minskat på sin vällingkonsumtion, från att dricka 150-200ml morgon och kväll till att dricka 80-130 ml vid varje tillfälle. MakeN och jag har hållit oron ganska väl stången men vi noterar ju. Dessutom har vi fått ny kallelse till 334:an. 8 april ska vi dit.

Förskolan kommenterade igår att Frida äter sämre igen. Trots att vi inte har frågat om det. Jag sa till dem att inte bry sig om det. Att ignorera Frida, att låta henne bestämma vad och om hon vill äta. Jag spelade cool och var klok. Som jag vill vara.

Jag vill vara förnuftig, klok och inse att det här bara är temporärt. Det är klart att sjukdomarna sätter spår. Jag ska göra allt jag kan för att hålla mig cool och klok. Tanken på att vi kanske borde köpa hem lite nötcrème eller nutella har slagit mig. Men, jag är inte där än.

Jag säger f*ck u till vågar och mindre aptit, oro och kontrollbehov. En del av mig skulle vilja visa 334:an att Frida är alldeles normal som tappar aptiten när hon är/har varit sjuk. En del av mig vill skrika "jamen, spela roll!!!" åt en kurva som kanske inte pekar uppåt. Det är bara dålig timing. I vanliga fall, funkar det precis som det ska. Faktiskt.

Det är bara det att en liten del inte riktigt tror på att de gladeligen skulle tro på detta. En del av mig tror att de skulle lägga pannan i djupa veck och i stället för att skriva ut oss, be oss att komma och väga igen om två veckor.

Jag skulle verkligen vilja känna att jag kunde ringa till 334:an när Fridas aptit sviktar. Ringa dit och säga "hej, nu känns det lite jobbigt. Frida äter sämre igen och hon vill bara ha välling. Vad ska jag göra?" Och så, i min drömvärld, svarar de: "Du, det är absolut ingen fara. Du får ta några kliv tillbaka bara. Tuffa till dig och lita på Frida. Hon fixar det här, hon behöver bara lite tid. Hon kommer snart igen, och då med extra fart för att ta igen det hon har missat."

Tänk vad bra det skulle vara. Nu får jag säga det till mig själv i stället.

"Nu, Anna, får du tuffa till dig lite! Ta några kliv tillbaka och låt Frida bestämma över sitt eget ätande. Hon klarar det här galant. Låt henne vara nu. Hon kommer tillbaka med stormsteg."

2 kommentarer:

  1. När våra tjejer har varit sjuka påverkar det direkt aptiten. Det kan ta 2v innan G äter normalt igen. Har gått i tron att det är ganska normalt för småfisar. Dagis brukar påpeka det också. Relationen mellan infektioner och minskad aptit borde 334'an känna till också. Förstår dock oron, den där avdelningen har avviket från "den normala beteendekurvan" tidigare. Heja på Frida, snart ses vi igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så! Med sviktande aptit och sjukfisar! Det gäller bara att komma ihåg att Frida är normal ;).

      Ja, snart ses vi. Vi är packade och glada :) Kraaaaaaam!

      Radera

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!