5 april 2013

Vikten av att dela.

Det är klart att det finns många jobbiga minnen från Fridas första tid men det är ett som jag har svårast att tänka på och prata om, utan att få tårar i ögonen.

Det är den där första timmen uppe på neonatal på Mölndals sjukhus. När Fridas syremättnad låg på 30% och jag inte fattade något mer än att det inte alls var bra. Sköterskor och läkare som försökte se lugna ut men som samtidigt arbetade febrilt med att ge henne syrgas, sticka nålar i henne och få henne att reagera och vakna till.

Jag var ju ensam då. MakeN hade sovit hemma. Klockan var runt 8-9 och han skulle lämna Bella på dagis och sen komma. Sköterskan frågade om jag ville ringa och kolla var makeN befann sig, om han var på väg. Jag tror att hon frågade om jag var okej med att ringa och att jag sa att jag var det. Jag ringde men när makeN svarade började jag gråta. Jag tror att jag fick ur mig en fråga om han var på väg och när han sa ja, snyftade jag ut att Frida var sjuk. Sen kunde jag inte prata mer. Jag bara grät. Jag visste inte vad jag skulle säga. Samtidigt som jag förstod att det här var det värsta jag kunde göra mot honom, jag förstod att jag själv skulle ha fått panik av rädslan... men jag kunde inte prata. Till slut la jag ifrån mig luren och fick fatt i en sköterska som fick prata med makeN.

Hon berättade var vi var och han sa att han var i närheten. Jag vet inte hur många minuter det tog tills han kom. Kanske fem. Eller femton. Han kom precis när de hade lagt Frida i kuvösen för att föra bort henne i ambulansen. Jag vet inte om jag grät då. Jag vet bara att han kom och att det var det viktigaste just då. Att få dela det vedervärdiga med någon, med den ende som kunde ha samma känslor som jag.

Jag kan inte dela den där första upplevelsen med honom, eftersom bara jag var med om den. Det är bara mina minnen. Det är det som gör det så jobbigt. Det, och att jag ringde och bara grät och sa att Frida var sjuk. Allt annat delar vi på. Vi har inte samma minnen eller samma bilder men de är gemensamma för att vi båda var där.

2 kommentarer:

Hallå där! Jag älskar kommentarer så skriv gärna en rad!